Underbar helg med goa barn å jag älskar verkligen när vi e tillsammans.
Men idag som är den klassiska ångest söndan då dom ska vara borta en vecka igen är förjävlig...
Ska spy galla nu igen för det känns förjävligt å inte bara detta med barnen utan lite av allting faktiskt...
Jag lägger alldeles för mycket energi på människor som jag sååå gärna vill att dom ska höra av sig eller att vi ska umgås. Men idag när jag tänker mer än vanligt, så funderar jag verkligen på varför jag ens försöker???
Varför inte satsa på dom som faktiskt VILL umgås ist :/
Besvikelsen å ensamheten äter upp mig....
Önskar att man kunde ha någon vid sin sida all day/night long..
Kan man skaffa en inneboende varannan vecka tro :-P
Läste förresten ett jäkligt bra inlägg i en annan blogg igår.. Vad är en svag människa egentligen? Hette inlägget.. Å efter det så vet jag inte var jag ska placera mig. Förmodligen från jäkligt stark person som svalt en hel del å bara gått vidare utan å fälla en tår till en liten liten livrädd stackare som ägnar en hel del tid nuförtiden till att gråta... Men är man svag för att man gråter?? Nä det är man inte men jag tror att vissa saker i livet gör en stark precis som vissa saker gör en svag. Å nu skulle jag behöva styrka :-P
Jag skulle nog iof snart behöva skickas till Kongo Kinshasa (Nina's lösning för alla som klagar) för att få lite "verklighetsuppfattning" å en spark i röva vidare i livet...
Så nu har jag kräkts lite å det känns la kanske liiiite bättre.
Ha en skön kväll allihopa <3