Shiiit sicken dag, öppnade mig helhjärtat för Mia idag å grät som ett barn i matsalen på jobbet på lunchen... Ibland så kan folk i ens närhet sätta pricken över I:et ....
Har försökt länge nu å "lura" folk i min närhet att allt e bra men idag brast det . När man får höra "verkligheten" från ngn nära så inser man ett å annat å det kan rent av va skönt å höra en slutsats på allt från nån annan...
Men what to do?? Allt e som det är å jag kan inte göra så mycket åt det mer än att försöka hitta styrkan å tro på mig själv, försöka hitta min plats i livet som "ensam"... För det insåg jag idag mer än innan , att jag har inte varit ensam sen jag va 17 år å hur längesen e inte det :/
Jag inser att jag helt vilsen i mitt eget liv.... Vet inte vart jag ska ta vägen??!!


Men en del av min styrka hittar jag i stallet hos Musse med hennes fiiiina unghäst... Sååå mycket framsteg sen sist å man blir så glad ... Tänk å få tillbringa varje dag i stallet, då hade en del av mina hjärnspöken vart borta...
Nu e det night time å dax å sova så go natt på er <3