Å helleluja vad jag e trött....
Ligger i sängen som jag gjort sen jag kom hem med
en katt på vänstersidan å en liten vovve på andra
sidan. Dom e ju såå goa.
Hade riktigt kul igår trot att peppen inte infann sig
förrän riktigt sent.
Åkte till Landala för å träffa tjejorna, fick en "grym"
vägbeskrivning genom skog å mark men till
slut hittade jag :-)
Kom in till stan ganska sent men det gjorde ju
tydligen ingenting eftersom vi ändå va ute å
dönade all night long.
Får "lida" desto mer idag...

Hade ju som sagt en kanonkväll med goa tjejor men
den slutade i tårar.
Vem försöker jag lura, blir fruktansvärt påverkad trots
att jag trodde att jag börjat gå vidare.
Började jättebra och kändes inte konstigt alls utan
bara skoj. Tills du sa att du har saknat mig oxå.....
Hur i helvete ska jag kunna stå emot (?) allt som jag
kämpat bort i snart 1 år sköljde över mig som en
Tsunami...
Förklarade mina känslor för den 17tusen miljonte
gången typ.
Men inser att det verkligen till ingen nytta, alla mina
lovord å förklaringar.
För det är över för länge sen å det vet jag förståss
men hoppet är fortfarande det sista som överger '
människan.
Det enda jag vet är att allt jag sa inatt är mina
känslor och dom skäms jag inte över...

Nu ska jag försöka med dagens kraftansträgning,
 ta mig till affären...

pöss på er alla å ta hand om varann för man vet inte
alltid vad man har förrän man förlorar det <3