Vet att jag tjatar om det här men kan inte sluta fundera elr vill nog inte sluta fundera...
Varför ska man vara som främlingar för varann??
Jag har kämpat så länge för att ens klara av att vara vänner , har mått skit såååå länge , och vägt fram å tillbaka vän elr inte och sakta men säkert kommit fram till att vara vän är det bästa när det är någon man vill ha kvar i sitt liv.. Då när man känner känslomässigt att det funkar riktigt bra å släppt allt annat , DÅ helt plötsligt så duger man inte längre????
Ska inte säga att det varit någon dans på rosor för jävlar, det har varit tufft men hur kan man göra så mot någon undrar jag?
Inte ett sms , inte ett hej, inte nånting???
Jag har försökt, skrivit osv men känns sådär när det aldrig kommer något från dig :/
Men oavsett så önskar jag dig all lycka i livet å önskar att du inte stängde mig ute...

Peace ...