Måndag å hemma m lilla Ida som hade feber igår kväll men som nu tack å lov e bättre...Vi ska ialf sysselsätta oss ordentligt, dubbel sats kanelbullar ska det bakas.=)


Ibland undrar jag verkligen hur jag själv e funtad å blir då å då lite rädd för mig själv.Att man verkligen kan spåra ur å säga så mycket elaka saker som man verkligen inte menar men vad hjälper det när det redan e sagt å man har sårat den som man verkligen inte vill såra på ngt sätt. E för första gången orolig på riktigt att allt e förstört,känns inte som att jag igentligen förtjänar en chans till men hoppas gör jag verkligen. Önskar på ngt sätt att man kunde tygla sitt humör å inte bli så arg att man ser svart utan sansa sig å inse att man kanske överreagerade en smula. Men som jag brukar säga finns känslan så måste det få komma ut,men förhoppningsvis i lugnare former. När man inte kan hitta en mer underbar,snäll, omtänksam människa så beter jag mig ändå så jävla dumt. Man kanske gör denna helgen som va att det blir en förändring. Måste verkligen lägga manken till för jag vill inte ha den här ånger känslan i min kropp.Har ju varit med om en hel del saker under mina år som nog satt sina spår men för det så ska man ju inte vara elak. Vet ibland inte hur jag ska bete mig. Men vill till slut ialf säga FÖRLÅT än en gång å säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta å hoppas att allt löser sig om jag så ska kämpa tills jag dör <3<3