Ibland så undrar man verkligen.....Jag blir så förbannat trött på det mesta i livet till å från. Funderar ibland på att det inte e meningen att det ska bli riktigt bra någongång i livet. När man tror att detta kommmer rinna ut i sanden å att man ska kunna föra ett samtal på någorlunda bra nivå så händer det småsaker som får mig till å inse att detta kommer nog aldrig att bli bra. Å det mest tragiska att det e igentligen inte jag som straffas utan två andra små underbara individer som far illa. deras små hjärtan kommer nog att brista en vacker dag pga av allt tjafs å bråk.Men jag vet att jag ändå gjort rätt val å ju mer bråk det är desto mer övertygad e jag att det måste varit djävulen jag umgåtts med ett bra tag men lyckats kravla mig upp från dunklet. E bara så svårt att se på när "kottarna" är ledsna. Har ändå försökt skriva min sorg med hyffsat bra ord här men skulle vilja skriva av mig min vrede ordentligt med helt andra ord...
Ha d....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar